Som ett brev på posten

Min lilla årliga höstdepression har slagit till igen, och det innan det verkliga regnrusket satt igång..
Ingenting känns roligt just nu. Jag vill ha ledigt ihop med Therese på hennes novemberlov nästa vecka. Det ser ut nu att bara bli onsdagen ledig ihop. Fan.

Hela dagen kändes som i slow motion, kvällen var ungefär likadant, med undantag för att jag var tvungen att jobba samtidigt. Tack och lov så gick ju det bra, i alla fall.
'Det finns en liten överraskning hemma' stod det i ett sms som kom under kvällen. Visade sig vara en skål med chokladmousse och marsánsås. =)
Det finns trots allt lite ljusglimtar ändå. Fast får man bara vara lite låg så vet jag ju att det går över på ett par dagar, och det utan några tra-la-la-piller, och på lördag så ska vi ju åka rallybil.